|
30.08.2011 10:00:00 Nordic Outlook: En världsekonomi som vacklar av krävande skuldbördor och politiska spänningar
Det ekonomiska läget i världen är allvarligt men inte ohanterligt. De närmaste åren innebär ett lågkonjunkturklimat för västvärldens ekonomier (OECD) med en tillväxt på bara 1-2 procent. Riskbilden har slagsida åt det negativa hållet med en recessionsrisk på 30 procent. Arbetslösheten, inte minst för ungdomar, biter sig fast på höga nivåer i flera länder och utgör en källa till social och politisk oro. En ljusglimt i konjunkturmörkret är tillväxten i Kina och Asien. Regionen kommer att påverkas av försvagningen i USA och Europa men i frånvaro av stora skuldproblem finns ekonomisk-politiskt handlingsutrymme som ger tillväxt nära trend (6-8 procent). Ett antal viktiga beslut ska fattas den närmaste tiden som avgör om recessionsrisken ökar eller minskar. Den amerikanska kongressens samarbetsvilja kommer att testas både när det gäller långsiktiga besparingar och kortsiktiga stimulanser. Euroländerna ska ge klartecken till krisuppgörelsen från 21 juli och därefter kommer den politiska handlingskraften att testas när det gäller frågor om gemensam statsskulds- och finanspolitik. Därutöver måste frågor om statliga skuldrekonstruktioner få svar samtidigt som en försvagad banksektor måste återvinna styrka genom rekapitalisering. Det finns ingen "quick-fix" för att lösa problemen. Världen har att göra med djupgående systemproblem som kräver systemlösningar utanför nationsgränser. Nödvändiga anpassningprocesser kommer att fortsätta i ytterligare ett par år. Att situationen för världsekonomin förvärrats under sommaren beror på ett negativt samspel mellan olika problem: 1. fortsatt nödvändig skuldsanering för stater och hushåll; 2. tappad tillväxtkraft på grund av avtagande effekt från den enorma stimulanspolitiken 2009-10 och tilltagande negativ tillväxteffekt från sjunkande förmögenhetsvärden; 3. en nästan uttömd verktygslåda för den ekonomiska politiken; 4. en ofullbordad reparation av den finansiella sektorns balansräkning efter den globala recessionen; 5. tecken på svag politisk beslutskraft på såväl nationell som internationell nivå. Detta gör problembilden i dag mer komplex än den var vid förra krisen hösten 2008. Eurons framtid är ifrågasatt, främst mot bakgrund av valutasamarbetets institutionella svagheter. Tysklands ekonomi har underliggande styrka, men internationell avmattning gör att tillväxten hamnar under trend. Det ökar påfrestningarna för euron och behovet av stöd från G20 och IMF. Vägvalet är nu antingen ökad överstatlighet eller upplösning. Varje steg som det politiska systemet tar mot federalism utan att förankra hela bilden hos medborgarna ökar risken för en allvarlig politisk och demokratisk baksmälla. Trycket ökar mot centralbankerna att hålla historiskt låga nära-noll-räntor i takt med att saneringspolitiken beslutas och verkställs. Inflationstakten är på väg ned i västvärldens ekonomier. Det ger centralbankerna frihetsgrader för ytterligare stimulans. Såväl Federal Reserve (Fed) som Europeiska centralbanken (ECB) väntas ligga med oförändrad ränta under resten av 2011 och hela 2012. Fed höjer inte heller räntan under 2013. Ytterligare stimulans kommer att genomföras med okonventionella metoder, till exempel räknar vi med att Fed köper nya statsobligationer för 1 000 miljarder dollar det närmaste halvåret. Effekterna av de okonventionella åtgärderna är oklara, men riskerna med politiken är inte heller speciellt stora i nuvarande ekonomiska miljö. Det går heller inte att utesluta att regleringsinstrument används i syfte att säkerställa kreditflöden till behövande sektorer. I kombination med lågt inflationstryck innebär detta att långräntorna förblir mycket låga, och vi räknar endast med en mindre uppgång från dagens exceptionellt nedpressade nivåer. Omvärldens växande problem gör att Sverige ställs inför ett nytt konjunkturläge och därmed förändrade förutsättningar den ekonomiska politiken. En cykliskt känslig exportsektor bidrar till att tillväxten stannar på 1,4 procent 2012 för att stiga något till 2,6 procent 2013. Därmed slutar arbetslösheten att sjunka under 2012 och planar ut på besvärligt höga 7 procent. Regeringens senaste ekonomiska prognos framstår därför i våra ögon som alltför optimistisk i ett litet längre perspektiv. På kort tid har spelplanen för avtalsrörelsen förändrats, vilket gör att löneökningarna nu blir 3,5 procent, en halv procentenheter lägre än i vår förra prognos. Kredit- och husmarknad har bromsat in snabbare än väntat. Huspriserna väntas nu gå ned med 10 procent de närmaste två åren efter en 200-procentig uppgång sedan 1995. Historien visar att risken för huspriserna är på nedsidan, vilket också normalt sett får ganska stora konsumtions- och tillväxtkonsekvenser. Därmed hamnar fokus för den ekonomiska politiken snarare på att stabilisera husmarknaden än att kyla av den. Sveriges statsfinanser förblir starka men något svagare än tidigare beräknat. Privatiseringarna fryses under 2012. Den offentliga skulden som andel av BNP faller till 30 procent 2013. Finanspolitiken blir mindre expansiv och gradvis ökar trycket på Riksbanken att gå försiktigt fram med höjningar av styrräntan. Inflationsförväntningarna är besvärande höga, vilket bidrar till att Riksbanken vill avvakta ytterligare avmattningssignaler innan man avslutar höjningscykeln. Men tillväxt under trend, nedåtrisker för husmarknaden, en kontrollerat låg inflation och låga styrräntor i omvärlden gör att Riksbanken efter en höjning i höst till 2,25 procent kan hålla reporäntan oförändrad på den nivån under hela 2012. Under 2013 lyfts räntan ytterligare till 2,75 procent. Kronan är stabil och har utrymme att stärkas till 8,70 kronor mot euron, vilket fortfarande innebär att kronan är undervärderad. Övriga nordiska länder har sammantaget relativt goda förutsättningar att stå emot den internationella avmatt-ningen i kraft av starka fundamenta. I Danmark blir tillväxten låg den närmaste tiden, men en mer expansiv finans-politik och ett uppdämt konsumtions- och investeringsbehov ger gradvis stigande ekonomisk aktivitet och en BNP-tillväxt på 1,7 procent 2012 och 2,3 procent 2013. Den finska ekonomin är känslig för variationer i den globala efterfrågan. En fallande arbetslöshet ger dock ökad konsumtionskraft och lyfter BNP-tillväxten till runt 2,5 procent per år 2012 och 2013. Den norska ekonomin har bäst förutsättningar bland de nordiska länderna att visa tillväxt tack vare goda offentliga finanser, oljeinkomster, investeringar och en stark arbetsmarknad. Tillväxten i Norge bedöms ligga strax över trendtillväxt 2,5 procent såväl 2012 och 2013. Efter en överraskande stark tillväxt i de tre baltiska länderna under första halvåret 2011 bedöms den gradvisa åter-hämtningen fortsätta de kommande två åren. En avklingande exportkraft ersätts av försiktig uppgång i inhemsk efterfrågan. Estland och Litauen väntas genomföra en viss finanspolitisk stimulans samtidigt som inflationen dämpas, vilket stimulerar köpkraften. BNP-tillväxten för Estland, Lettland och Litauen hamnar i intervallet 4-5 procent per år 2012 och 2013. Nyckeltal: Internationell och svensk ekonomi
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||